Al borde de la vida el miedo nos hace crear una imagen salvadora y esa imagen es lo que llamamos Dios - Ingmar Bergman

Jöns: But feel, to the very end, the triumph of being alive!

Helena: Är du ledsen för at du har blivit gammal, Isak?
Isak: Nej. Det verkar som om allting blir värre. Värre väder, värre mänskor, värre maskiner, värre krig. Gränserna sprängs och allt det outsägliga breder ut sig och kan aldrig mere hejdas. Då är det gott att vara död.
Helena: Du er en ruskig gammal värdsfötaktare, Isak, det har du alltid varit. Jag tror inte alls som du.
Isak: Nej, nej, gudskelov för det.
Helena: Det hindrar inte att jag vill gråta. Tycker du det är otrevligt om jag gråter en liten stund. (Jon försökar gråta.) Nej, min själ det går inte. Det blir ingenting. Jag får lov att drikka litet mer konjak.

I shall remember this moment: the silence, the twilight, the bowl of strawberries, the bowl of milk. Your faces in the evening light.[...] I shall carry this memory carefully in my hands as if it were a bowl brimful of fresh milk. It will be a sign to me, and a great sufficiency.