He can love the shape of human beings, the fine and twisted shapes of the heart. It is good to have among us such men, such balancing monsters of lov… - Leonard Cohen

We almost began a perfect conversation, F. said as he turned on the six o'clock news. He turned the radio
very loud and began to shout wildly against the voice of the commentator, who was reciting a list of disasters.
Sail on, sail on, O Ship of State, auto accidents, births, Berlin, cures for cancer! Listen, my friend, listen to the
present, the right now, it's all around us, painted like a target, red, white, and blue. Sail into the target like a
dart, a fluke bull's eye in a dirty pub. Empty your memory and listen to the fire around you. Don't forget your
memory, let it exist somewhere precious in all the colors that it needs but somewhere else, hoist your memory
on the Ship of State like a pirate's sail, and aim yourself at the tinkly present. Do you know how to do this?
Do you know how to see the akropolis like the Indians did who never even had one? Fuck a saint, that's how,
find a little saint and fuck her over and over in some pleasant part of heaven, get right into her plastic altar,
dwell in her silver medal, fuck her until she tinkles like a souvenir music box, until the memorial lights go on
for free, find a little saintly faker like Teresa or Catherine Tekakwitha or Lesbia, whom prick never knew but
who lay around all day in a chocolate poem, find one of these quaint impossible cunts and fuck her for your
life, coming all over the sky, fuck her on the moon with a steel hourglass up your hole, get tangled in her airy
robes, suck her nothing juices, lap, lap, lap, a dog in the ether, then climb down to this fat earth and slouch
around the fat earth in your stone shoes, get clobbered by a runaway target, take the senseless blows again
and again, a right to the mind, piledriver on the heart, kick in the scrotum, help! help! it's my time, my second,
my splinter of the shit glory tree, police, fire men! look at the traffic of happiness and crime, it's burning in
crayon like the akropolis rose! And so on.

Now, I don't want to give you the impression that I'm a great musicologist, but I'm a lot better than what I was described as for a long, long time; you know, people said I only knew three chords when I knew five.

Kärlek kan man inte samla i lador. Finns det en del av Jesus i vartenda massfabricerat krucifix?

Alla offer som vi inte själva mördar eller spärrar in är inbillade offer.

Och F. sa: Jag bär mitt hjärta som en krona. Så försvann de, de spetälskevita metoperna och trygliferna och alla de andra snirkliga namnen som står för renhet; bleka tempel och förfallna altaren försvann under den scharlakansröda glasyren.

Det ursprungligaste i en människas natur är ofta det som är det mest desperata. Således påtvingas världen nya system av människor som helt enkelt inte står ut med att leva med det som är. Det enda som betyder något för en skapare är att hans system är unikt.

Mitt hat till smärtan är nåt så extra kolossalt fantastisk, mycket viktigare än ditt hat till smärtan, men min kropp är så mycket mera central, jag är smärtans Moskva, du är bara en väderstation på landet.

Var med mig, religiösa amuletter av alla slag, ni smo hänger i silverkedjor, ni som sitter fastmålade på underkläder med en säkerhetsnål, ni som gömmer er i svart brösthår, ni som löper som spårvagnshjul i springan mellan gamla lyckliga kvinnors bröst, ni som av misstag pressas in i skinnet när någon älskar, ni som fingras som mynt och på vilka man letar efter silverstäplar, ni som har kommit bort bland kläderna för kelande femtonåringar, ni som stoppas i mun medan man tänker, ni mycket dyrbara som bara spinkiga små flickebarn för lov att bära, ni som hänger i skärpkammare tillsammans med uppknutna slipsar, ni som blir kyssta för att bringa tur, ni som rycks från halsen i vredesmod, ni som är pressade, ni som är graverade, ni som blir lagda på spårvägsspår för att få en ny och lustig form, ni som sitter fast i innerklädseln i taxitak...

Vi ljuger alla dröm efter dröm i varandras armar. Morgon efter morgon finner vintern mig ensam bland slitna löv med fruset snor och frusna tårar i ögonbrynnen.